Familjemedlemmarna har flytt huset av olika anledningar för nöjjen så här sitter jag en lördagskväll med ett 10timmars pass i ryggen. Bihålorna värker som aldrig förr och jag tror att huvudet sprängs snart. Har inte bestämt mig än om jag ska iväg och roa mig eller ta en tidig kväll i sängen, ska ju trots allt jobba 9.15-19.30 imorgon.
När jag är själv såhär så brukar jag tänka en hel det, ibland alldeles för mycket för mitt eget bästa som i detta fall. Jag kan inte sluta tänka på allt som hänt den senaste tiden, hur kunde allt detta hända? Var det mig det var fel på? Det var inte menat att det skulle sluta såhär...
Jag skulle så gärna backa klockan och åren för de har varit de bästa åren i mitt liv. Jag skulle göra allt för att det skulle fortsätta som det en gång var...


Det går inte en dag utan att jag tänker på dig...