Sådär ja, då var veckan på skolan avklarad och vi satte oss på bussen på värdfamiljerna vid 9 på morgonen. Två stopp för att släppa av folk på vägen innan vi var framme där familjerna skulle hämta upp oss vid 16.00. Kliver av bussen och det står folk lite här och var på parkeringen med ballonger och liknande men mina var inte där..
Jag fick stanna kvar med kontaktpersonen i ca 20 min innan de fick tag på familjen, inte så bra start.
Nu är jag inne på fjärde dagen och är fortfarande kvar i den jobbia fasen då allt känns fel, vad har jag gett mig in på, jag trivs inte, inte klickat med familjen osv osv.. till råga på det så pratade jag med mor och far för första gången sen vi kom hit på viber och bara att höra pappas röst fick mig att bryta ihop totalt. Jag har inte den typen av hemlängtan men när man är så utsatt och inte mår bra här så blir allt extra jobbigt så många tårar på nätterna blir det.
Men, allt har ett men, jag har i varje fall bestämt mig att härda ut här ett tag för att se om det blir bättre, när jag väl får köra bilen själv sen är jag ledig mitt på dagarna så då kan jag ta mig ut ur huset på ett helt annat sätt och förhoppningsvis träffa andra aupairer så att det blir bättre.
För jag vill verkligen ge detta en chans sen får vi se hur det går men då har jag i alla fall försökt och man lär sig alltid något av tunga motgångar också.
Fick ett mejl av min LCC idag efter att jag frågat om det fanns fler aupairer i området så i min grupp är det bland annat två svenska tjejer som har vart här i 6 resp. 8 månader. Ska träffa den ena tjejen Clara för en lunch på fredag.
Sen så bor ju även Sanna ganska när här som jag träffade på skolan så jag hoppas på att får träffa henne snart igen med.
Nu vet ni att jag lever även om det går tufft, men man lär sig alltid saker i både mot och medgångar!